Skribentarkiv: Samuel Björk
Journalist på Världen idag. Uppvuxen med ett ben i journalistiken och det andra i musiken, förutom en del andra mer eller mindre nördiga intressen.
Till våren 2014 var jag, tillsammans med min hustru Frida, musikledare i Citykyrkan i Stockholm. Nu jobbar jag deltid som musiklärare på ett gymnasium i Uppsala, också det tillsammans med Frida, och spelar så ofta jag får och kan.
Andraé var en trendsättare och plogspets
När jag växte upp blev jag utan att veta om det påverkad av Andraé Crouch. Så här i efterhand känns det som att inte en enda gudstjänst gick utan att man sjöng någon av hans sånger. Var det inte stroferna ”För det når mig när jag är i dalen” eller ”han har makt att göra under än i dag” så var det ”Lova Gud, o min själ” eller, kanske mest frekvent, ”Min Gud tillhör äran, för allt som han gjort”.
Andraé Crouch var en gospelsångare men också en lovsångsledare. De två tjänsterna är svåra att hålla isär, tror jag. Jag tänker till exempel på Andraé Crouch & The Disciples skiva ”Live in London” som genomsyras av kärleken till Jesus och lovsången till Gud. I början av inspelningen säger Andraé:
”Jesus lever och han är här i kväll. Vi vet det eftersom vi tog med oss honom hit – men när vi kommit hit så upptäckte vi att han redan var här. Ikväll ska vi inte ha en konsert utan gudstjänst”.
Ja, ”church” var det ord han egentligen använde. Alltså – att hänge sig till Gud i gudstjänst, sång, bön och förkunnelse.
Samma sak såg jag när jag hörde honom på Livets ord i Uppsala 2003.
Tillsammans med svenska gospelkören Solid Gospel gjorde han ett stopp på turnén ”Gospel around the world” och hade bland annat med sig den legendariske trummisen, Bill Maxwell.
Mitt starkaste minne från konserten var inte någon särskild sång utan när Andraé satte sig vid pianot och drog i gång ”church”. Jag minns att musikerna i bandet hade lite svårt att hänga med i var han var på väg så Bill Maxwell steg in och tog över med en virveltrumma och en cymbal. Tillsammans drog Andraé och Bill ner himlen i Livets ords stora kyrksal på ett alldeles speciellt sätt.
Det var som att vi i publiken inte längre var publik till personerna på scenen utan att vi tillsammans var tillbedjare inför Guds tron. Vi var ett ackord, om man så vill. Eller – ”samlade” som det står i svenska översättningen om lärjungarna i Övre salen på den första pingstdagen.
Det är just där lovsångsledaren har sin uppgift. Att samla alla tillsammans, oavsett musikaliska preferenser, åsikter om hur en gudstjänst borde gå till eller teologiska skiljaktigheter.
Inför tronen är vi alla lika och där finns bara jag och Gud. En sångare som klarar av att leda flera tusen personer till den platsen har fått nåd från Gud.
Andraé Crouch var en av de personerna. En trendsättare när det gäller det musikaliska och en plogspets när det gäller den andliga sångaren och musikerns tjänst.
Jag ber till Gud att många, många personer runt om i Sverige och världen ska inspireras av Andraé som gått före och visat på en annan väg än världens väg. Visat på vägen fram till tronen.
Jag vet att åtminstone jag inspireras till nya saker av det arvet.
Lasse flyttade hem men avtrycket består
Begravningsgudstjänsten för Lasse ”PP” Nylén börjar strax. Foto: Samuel Björk
Jag sitter i Citykyrkan i Stockholm där begravningsgudsjtänsten för Lasse ”PP” Nylén börjar om tio minuter.
Kyrkan börjar fyllas av familj, släkt, församlingssyskon och kollegor.
Lasse Nylén var helt klart en gigant inom musikvärlden på sitt sätt. Jag är själv uppväxt med Skeppsbrottet. Så fort jag lärde mig hantera pappas grammofon så satte jag på skivan i tid och otid. Jag minns exakt var hacken låg någonstans. Bland annat var det just efter att Paulus hade tagit i ormen där på ön när de var skeppsbrutna. Jag upplevde aldrig att spänningen mattades av allt eftersom jag adderade till raden av lyssningstillfällen.
Lasse lyckades skapa något fantastiskt som består.
På storbildsskärmen i anrika Citykyrkan, där Lasse själv var ungdomspastor på 70 och 80-talen, rullar bilder på Lasse PP i såväl yngre som äldre upplaga. Med vänner, barn och barnbarn.
Det är en ljus stämning som jag är säker kommer att prägla resten av högtiden.
Frid över Lasses ljusa minne.
Inspelning pågår – nytt från Micke Fhinn till våren
Johan Eckeborn och Micke Fhinn i studion. Foto: Samuel Björk
Micke Fhinn i skivstudion. Foto: Samuel Björk
Låtskrivaren och lovsångaren Micke Fhinn har gett ut två soloskivor tidigare, En dag i september (1996) och Spring (2001). Nu, elva år senare, pågår inspelningarna inför det tredje albumet som ska komma ut någon gång i mars 2013.
Skivan kommer ges ut på Adora Records och Musikbloggen var och hälsade på ute i studion på Ribbingebäck församlingsgård mellan Uppsala och Sala där producenten Johan Eckeborn och Micke håller på att lägga akustisk gitarr. Just nu är man i början av att lägga musikgrunderna.
Med på ett hörn finns Mickes hustru Åsa som varit med och skrivit några av texterna till låtarna på plattan. Det kommer att bli en blandning av såväl enkla raka lovsånger men också en del mer berättande sånger om livet i tron.
Förutom soloskivorna har Micke och hustrun Åsa gjort plattan Det bästa i livet (2006) och Micke finns med på ett flertal liveinspelningar.
Kirk Franklin till Stockholm i höst!
På fredag är det biljettsläpp för Kirk Franklin i Stockholm den 4 november.
Läs artikeln här!
Ny Vineyardplatta nästa vecka
På tisdag (19 juni) är det premiär för det senaste albumet från Vineyar Music i USA. Skivan My Foundation är en liveinspelning från Cultivation Generation – en årlig studentkonferens i Nordvästra USA som syftar till att ”genom en mäktig upplevelse av tillbedjan och Gudsnärvaro kultivera dessa mogna kärl som bär Guds kärlek i sig – att föra dem samman för det enda syftet att sända ut dem” säger arrangören.
Skivan ska presentera nästa generation av lovsångsledare och sångförfattare inom Vineyardrörelsen, Stephen Lamert, David Linhart, Jesse Meyer, Anabeth Morgan med flera och det utlovas en stor mångfald på sångerna.
När jag själv var en nybakad lovsångsledare hemma i Linköping i mitten av 90-talet så var just Vineyardmusiken det stora och enda inflödet i ens liv, rent musikaliskt alltså. Jag kan tänka mig att det valet i sin tur styrdes av den övriga musiken man lyssnade på just då (ja – jag menar ”okristen” musik”) och där var Vineyard långt framme. Dessvärre har musiken som levererats varit mycket likartad sedan dess men det ska bli spännande att lyssna på vad nästa generation har att leverera!
Jag kan inte låta bli att ställa mig frågan hur man behåller en balans som sångförfattare, sångare och musiker, i ivern att skapa modern musik. Att vara ”cutting edge” utan att för den skulle ge avkall på den speciella innebörden och det särskilda syfte som lovsångsmusiken trots allt har.
Fräscht från Lina och Johannes Häger
Sitter och lyssnar igenom recensionsexet av Lina och Johannes Hägers debutskiva (?) Brustna hjärtans gemenskap som damp ned i lådan i dag.
Första intrycket är en otroligt fräsch skiva på alla sätt. Musikalisk kvalitet och mångfald präglar den egenproducerade skivan. Att texterna dessutom är av söka-sig-så-nära-Gud-som-möjligtslaget gör intrycket ännu fräschare.
Håll utkik efter en regelrätt recension i tidningen snart…
EDIT: Skivan finns tillgänglig på iTunesstore.
Ny musikblogg!
I dag drar vi igång vår nya musikblogg.
Här kommer du hitta nyheter om samt såväl korta som lite längre möten med musiker, sångare, artister och andra aktörer på framför allt den kristna musikscenen.
Det dyker säkert upp en och annan recension här också och till och med kanske lite matnyttig undervisning utifrån Bibeln
Inom kort kommer vi presentera skribenterna på bloggen, en härlig och salig blandning.
Varmt välkomna att hänga med!