Tagg: uspol

The Donald – den framgångsrike mobbaren

| 16 mars, 2016

Den råa kraftens lag verkar just nu i amerikansk politik, och den krossade i natt ännu en motståndare i det presidentrace som inte liknar något tidigare. Marco Rubio var den unge, men samtidigt mogne och ideologiskt välgrundade kandidat som de flesta uppsatta republikaner ville se som kandidat i höstens val. Han var också den som stått sig allra bäst i opinionsmätningar om vem som bäst skulle klara en match mot Hillary Clinton. Det är inte heller helt otänkbart att Rubio till slut skulle ha blivit framlyft som kompromisskandidat på det republikanska konventet. Men nattens brakförlust i Florida knäckte honom. Han verkade dock vara nere för räkning redan före nattens rösträkning.

Ångvälten Donald är oöverträffad i att med förolämpningen som konstform och metod långsamt mala ned sina motståndare. Först var det ”low-energy Bush”. I en läsvärd men klart skrämmande intervju med David von Drehle i TIME berättar Trump öppet hur nöjd han är med att ha lanserat det epitetet: ”[Jeb Bush]var död så snart jag hade sagt det – han reste sig aldrig igen.”

Bush lyckades aldrig höja sig över Trumps påhopp, och inte heller Rubio förmådde hävda sig mot mobbarens återkommande tillmälen om ”little Marco, the lightweight”. Istället lockades han till slut att tappa sitt eget fokus och istället försöka anfalla sin motståndare. Problemet är att Donald Trump aldrig kan besegras med hans egna medel. Det krävs uthållighet, ansvarstagande och politisk mognad. Men ju mer Rubio riktade sin uppmärksamhet mot Trump, desto mindre framstod han i väljarnas ögon, och mobbaren hade besegrat ännu ett offer.

Trumps tillmälen klistrar sig fast, och Ted Cruz kommer att ha all möda i världen att frigöra sig tillnamnet ”lying Ted” som han fått stämplat i ansiktet. Att Donald Trump själv överträffar alla övriga i snedvridning av sanningen verkar inte spela någon större roll. Precis som mobbaren på skolgården är han den som ser en svaghet hos en annan, riktar angreppet där det kan skada mest, tills han har oskadliggjort alla tänkbara hot och själv sitter säkert som herre på täppan. Det är en ytterligt obehaglig strategi, men den lyckas.

Marco Rubio är fortfarande ung. Det är tänkbart att han återkommer i framtiden, men årets fortsatta valrörelse kommer att bli tuff, mycket tuff. Det är också tänkbart att republikanerna lyckas manövrera ut Trump på konventet i sommar. I annat fall väntar en unikt hård valrörelse i höst där gamla partilinjer inte längre gäller. Det blir en folkomröstning för eller mot The Donald där helt nya skyttegravar kommer att grävas. Är USA vuxet nog att hålla huvudet kallt och bevara sin själ och mota ångvälten medan tid är?

Valde Trump just bort sig själv?

| 29 januari, 2016

Donald Trump är och förblir ett politiskt mysterium. Många kommentatorer har försökt sätta fingret på vilket strategiskt tänkande som eventuellt kan finnas bakom hans vana att ständigt trampa i klaveret och vräka ur sig otidigheter åt höger och vänster. Statsvetaren Peter Adler skriver i dag en understreckare i Svenska Dagbladet på temat.

Den stora frågan är förstås om Trumps agerande är en medveten strategi, eller om det – vilket kanske är troligast – helt enkelt handlar om en bullrig miljardär som helt enkelt saknar förmågan att anpassa sig till den politiska miljön.

Den gångna natten hölls den sista tevesända debatten för de republikanska kandidaterna innan primärvalssäsongen kör igång med sitt första stopp med nomineringsmöte i Iowa på måndag. Donald Trump vägrade dock dyka upp, med motiveringen att han var sur på den kvinnliga programledaren som ställt spetsiga frågor till honom i en tidigare debatt.

De sju kandidaterna på scenen tycktes nästan överrumplade över att helt plötsligt kunna hålla en vanlig politisk debatt utan närvaron av den visserligen underhållande men sakpolitiskt oengagerade ångvält som i de tidigare debatterna dominerat rummet. I avsaknaden av Trump fick de mer etablerade politikerna möjlighet att stiga fram och tala till punkt med sitt budskap. Den under hösten så undanskymde Jeb Bush kunde plötsligt få utrymme som statsman, och även andra mittenorienterade republikaner kunde ta plats och presentera sin politik.

Trumps val att låta sin egen tjurighet väga tyngre än möjligheten att mäta sig med de övriga kandidaterna i öppen debatt kan mycket väl komma att kosta honom mer än det smakade. När väljarna nu fick möjlighet att lyssna till de övriga kandidaternas politiska program, kanske de också fick upp ögonen för att det finns kandidater som skulle kunna fungera i den roll som USA:s president brukar omnämnas som: ledare för den fria världen.

Att hålla upp Trumpkortet i opinionsundersökningar som en allmän protest mot etablissemanget kostar inget. Men när de amerikanska väljarna snart ska börja avge faktiska röster kanske de till slut upplever priset för att skicka den bångstyrige miljardären till Vita Huset som alltför högt. Måhända blir det inte Donald Trumps bufflighet som i slutänden fäller honom, utan hans överdådiga personliga stolthet.

Hillary – en kandidat som splittrar USA

| 13 april, 2015
Tidigare utrikesministern  Hillary Rodham Clinton skrattar när hon under en kvinnokonferens i Boston i december förra året får frågan vad som skulle vara bra egenskaper hos en USA:s "Första Gentleman"  Foto: AP Photo/Elise Amendola/TT

Tidigare utrikesministern Hillary Rodham Clinton skrattar när hon under en kvinnokonferens i Boston i december förra året får frågan vad som skulle vara bra egenskaper hos en USA:s ”Första Gentleman” Foto: AP Photo/Elise Amendola/TT

Så har hon då officiellt tillkännagett sin ambition att bli USA:s nästa president. Ett mycket långt maratonlopp är inlett. Frågan är om hon insett hur hårt det kan bli, Hillary.

Ja, för Hillary Clinton tillhör de ytterst få personer i världen som kan omnämnas enbart med förnamn. Hon äger ett kändisskap som så kraftigt överträffar alla andra tänkbara kandidater att ingen annan demokratisk politiker ens brytt sig om att träda fram som tänkbar presidentkandidat. Ett så enormt överläge i celebritetsstatus är naturligtvis en styrka i en nationell valrörelse. Men denna fördel kan också vändas i sin motsats.

Under de kommande nitton månaderna kommer varje ord, varje gärning, varje mejl som Hillary producerat att granskas in i minsta detalj, med syftet att angripa hennes person och regeringsduglighet. Den senaste månadens debatt om hennes mejlanvändning som utrikesminister är bara en västanfläkt mot vad som komma skall.

Samtidigt har den gångna mejlskandalen gjort att den motvilja mot henne som funnits hos många väljare har ökat ytterligare. Det finns knappast någon politiker som väcker så starka känslor som Hillary. I senaste mätningen var det 47% av väljarna som gillade henne. Men samtidigt var det 46% som tydligt ogillade henne. Redan nu är flera kampanjorganisationer i full gång med arbetet att öka den siffran. Ni kan räkna med att de nu kommer att ytterligare förstärka sina insatser.

Hillary Clinton samlar på sin sida många av USA:s starkaste liberala krafter, och det är högst troligt att dessa som motkraft kommer att mobilisera minst lika aggressiva kampanjer mot varje tänkbar kandidat från den republikanska sidan.

För den som vill bli den fria världens ledare är det en fördel om man äger förmågan att ena världens länder runt sig. I det läget är det naturligtvis bättre att ha ett enat än ett djupt splittrat land bakom sig. Säga vad man vill om Hillary Clinton – men den känsla hon väcker är i alla fall inte ljumhet. Det kommande nitton månaderna kommer att bli en skoningslös batalj. Och den kommer knappast att bli vacker.