Tagg: ungdomskultur

Normupplösning i Sveriges skola och förskola

| 12 november, 2015

I dag har jag och Johan Semby en debattartikel på SVT Opinion där vi presenterar NfS senaste rapport ”När minoriteten tar majoriteten som gisslan”. NfS står för Nätverket för samlevnad och sexualitet, och dagens rapport är vår andra i ordningen.

Som rapportförfattare måste jag säga att jag är omskakad av vad jag har funnit. Det jag undersöker är nämligen ett gigantiskt socialt experiment som just nu pågår och som går under beteckningen ”normkritisk pedagogik”. De senaste åren har detta lanserats på bred front av RFSL, RFSU och ett antal statliga myndigheter – däribland Skolverket, DO, Myndigheten för Ungdoms- och Civilsamhällesfrågor, Forum för Levande Historia och Folkhälsomyndigheten.

Stora delar av sin inspiration hämtar normkritiken från queer-rörelsen. Det man vänder sig emot är inte bara heteronormativiteten, utan normbildning som sådan. Allt tal om ”normalt” och ”onormalt” ifrågasätts, och inte minst den så kallade tvåkönsnormen hamnar konstant i skottgluggen – alltså tanken på att mänskligheten i huvudsak kan delas in i två olika kön.

Eftersom denna norm är så djupt rotad i befolkningen i stort har det blivit viktigt att implementera idéerna redan på förskolenivå. Som exempel kan vi i Lika rättigheter i förskolan (DO 2015) ta del av tips på hur man som pedagog kan undvika att ”upprätthålla och befästa tvåkönsnormen” bland barnen. Till förslagen hör sådant som att se till ”att det finns könsneutrala toaletter så att barnen inte måste välja mellan flick- och pojktoaletten”.

Frågan är vad detta sociala experiment får för konsekvenser. Vad leder det till när könet ses som en illegitim biologisk och social kategori? När queerrörelsen sätter agendan verkar det helt enkelt uppstå en ny form av förtryck, där minoriteten tar majoriteten som gisslan. När tolerans definieras som förtryckande blir majoriteten fråntagen rätten till sitt biologiska kön.

Från NfS sida är hållningen klar: utvecklingen i dessa frågor går i en helt orimlig riktning. Är Sveriges föräldrar verkligen okej med att deras barn används som försökskaniner i ett socialt experiment som saknar motstycke i västvärlden i stort? Det måste bli sans och reson i den könspolitiska debatten!

Varför lämna walk over till porrindustrin?

| 28 april, 2015

Förra veckan satt jag i ett samtal med en företrädare för RFSU i P4 Västernorrland. Hennes förklaring till varför man från RFSUs sida inte vill problematisera sådana fenomen som grupp- och analsex var att man hela tiden vill inta en icke-dömande hållning. Något som alltså innebär att en sexuell praktik som för någon annan kan uppfattas som naturlig inte bör kritiseras i klassrummet.

Rent praktiskt leder detta till att man i lärarhandledningen för RFSU:s material Sexualkunskap säger att man som lärare inte får tala om gruppsex som något ”mysko”, eftersom man annars riskerar att begränsa elevernas möjlighet att utforska det sexuella landskapet.

Min egen invändning mot detta är att ett betydligt större problem är att man genom att presentera exempelvis grupp- och analsex som lika naturligt som ”vanligt” sex i stället riskerar att spä på pressen att experimentera. Särskilt med tanke på att internetporren är med och inspirerar inte minst killar på så sätt att de ”vill göra som i filmen” med sina flickvänner.

Och i dag kom så en artikel som bekräftar just denna bild. Det är Värmlands Folkblad som har ett reportage med rubriken ”Man har analsex för att pricka av det på listan”. Tidningen intervjuar två 17-åriga tjejer och skriver:

De framhåller att de flesta killar är fina och omtänksamma, men att killar ändå är mer pådrivande när det kommer till sex och att testa saker, oftast inspirerade av porrfilmer.

– Vissa känner sig pressade att ligga mer än de vill, men vad ska man göra? Vill man inte blir man ansedd som mesig. Man har nog lärt sig acceptera läget, helt enkelt.

Även när det kommer till analsex?

– Ja, det är ofta man pratar om det. Många vill ha analsex för att pricka av ”på listan” att de gjort det.

Tjejerna berättar att de flesta ”legat med fem till sju personer” när de är i 14–15-årsåldern och att många har ”knullkompisar”.

De säger också att tjejer, i synnerhet, gör saker mot sin vilja ”bara för att det förväntas”.

– Det har hänt mig. Det är som det är, det var jobbigt då men inget jag går och tänker på nu, säger Bea.

Det är just det som denna artikel beskriver som blir följden av att inte våga vara normerande på sexualitetens område. Unga människor känner sig pressade att ”utforska det sexuella landskapet” (som RFSU uttrycker det) också på sätt som de egentligen inte är det minsta sugna på.

Tänk om skolan i stället skulle ta och problematisera såväl anal- som gruppsex (och gärna en del annat också, för den delen), just av omsorg om den unga generationen? Eller är vi så rädda för att verka moraliserande att vi i praktiken hellre lämnar walk over till porrindustrin?