Tagg: terrorism

KG Hammar vänder skuldfrågan uppochner

| 4 december, 2015

Frågan om skuld och ansvar är enkel för den som redan på förhand har avgjort vem som är roten till allt ont i världen. När chocken efter terrordåden i Paris nu lagt sig har flera opinionsbildare tagit tillfället att av politiska skäl skjuta över skulden för massmorden på andra än terroristerna själva. Gårdagskvällens Debatt i SVT utgjorde ett av de tydligare och mer förskräckande exemplen.

KG Hammar gjorde sig både före och under sin tid som ärkebiskop känd för att torgföra en tydlig vänsterprofil. I gårdagens debatt om hur omvärlden bäst ska hantera och besegra ISIS lade sig Hammar vinn om att hela tiden försöka föra bort diskussionen från sakfrågan. Istället försökte han återkommande lägga skulden på USA, dess presidenter och andra makthavare i västvärlden, snarare än på mördarna själva.

Detta är djupt problematiskt, dels för att det förringar ett pågående brott mot mänskligheten, och dels för att det indirekt diskvalificerar förövarnas moraliska förmåga att hantera sin frustration på annat sätt än att begå terrorbrott. Men Hammars resonemang blir också problematiskt genom att det vänder uppochner på de historiska orsaksförklaringarna.

Det var inte president Bush jr:s fel att terrorister kapade plan och flög in i hus den 11 september. Det var varken Churchills eller de Gaulles fel att Hitler invaderade sina grannländer. Även dessa historiska förövare kan ha drivits av en mer eller mindre motiverad revanschlystnad, men det förringar självfallet inte deras moraliska ansvar och skuld.

Nyckelfrasen från Hammar i debatten löd: ”Det börjar med korstågen”. Detta är naturligtvis historiskt nonsens. Korstågen började inte användas i den muslimska retoriken förrän i början av 1900-talet. De inleddes inte heller i ett vakuum, utan sprang ur ett desperat rop på hjälp mot de muslimska trupper som under 500 år hade invaderat och underkuvat kristna områden, och där förtrycket och våldshandlingarna från den muslimska sidan nu börjat bli så allvarliga att de drabbade begärde militärt stöd från Europa för att inte den kristna kulturen helt skulle utplånas.

Självfallet begicks moraliska fel också under korstågen, precis som under alla andra krig. Men att av politiska skäl dra fram åttahundra år gamla väpnade konflikter som skäl att inte stå upp för de kristna som idag lider den värsta form av förföljelse är inte bara historiskt okunnigt. Det är moraliskt förkastligt. Skäms, KG Hammar.

Skärtorsdagsmassakern på Kenyas kristna ges ett kristligt svar

| 9 april, 2015

Den ohyggligt blodiga Skärtorsdagsmassakern i provinsstaden Garissa i nordöstra Kenya riktades selektivt.  

Terroristernas utstuderade och grymma mål bestod entydigt i att avrätta så många som möjligt av en viss målgrupp: helt oskyldiga och värnlösa troende kristna.  

På samma sätt som de våldsbejakande islamistiska terroristerna i Paris och Köpenhamn tidigare i år i sina attentat valde ut offer utifrån deras förment ”otrogna” Gudstro – i de fallen den mosaiska bekännelsen – skedde detta nu igen, dock med skillnaden att kristna utgjorde offren.

Just därför att desa unga studenter bar i i sitt hjärta tron på Jesus Kristus som Guds Son, frälsare, vän och förebild, sköts de på fläcken.

Muslimska studenter skonades i regel, detta efter att ha kunnat påvisa sin religionstillhörighet och tro på Muhammed som den sanne profeten genom att recitera en muslimsk bön.

Vid hundra tillfällen de senaste fyra åren har den islamistiska jihadistterrorgruppen al-Shabaab, med bas i Somalia, slagit till inne i grannlandet Kenya. Särskilt har kyrkor, under pågående gudstjänster, och kristna i allmänhet fått tjäna som mål för deras mordattacker. Nu skedde det alltså ytterligare en gång, blodigare än någonsin.

Trots dessa hemska erfarenheter kunde Skärtorsdagsmassakern på Garissa-universitetet pågå under elva timmar. Så obegripligt lång tid tog tog det  de – på uppenbara grunder ifrågasatta – kenyanska säkerhetsstrykorna att hejda massdödandet av kristna.

Ingen behöver missta sig på att Skärtorsdagsmassakern långsiktiga mål från al-Shabaab är skapa ett totalt sönderfall av det kenyanska samhället.

Ytterst syftar den ondskefulla jihadistterrorgrupen till att skapa  split och söndring, hat och våldsamma motsättningar i landet – och säkert långsiktigt i än större geografiska cirklar – mellan, primärt, människor av olika Gudstro samt, sekundärt, olika etnicitet.

För att skapa värdighet och bevara det kristna framtidshoppet och tron på uppståndelsen sjöng en liten kör utanför bårhuset, den plats dit otaliga sörjande sökt sig för att identifiera sina nära och kära efter att ha genomlidit upplevelsen av att se totalt sönderskjutna och vanställda döda kroppar.

Den enkla körens närvaro tillsammans med de kenyanska kyrkoledarnas och många lekmäns besked – om att vi kristna tänker inte låta oss provoceras till motsättningar och våld baserade på trostillhörighet – utgör omistliga beståndsdelar i det unikt kristliga svaret, med Jesus Kristus som förebild, på den helt oförsvarliga Skärtorsdagsmassakern.