Tagg: religionsfrihet

Ropet från de förtryckta har nått oss – vilket blir vårt gensvar?

| 13 januari, 2016

Open Doors sammanfattar ännu en gång de samlade förföljelserna mot världens kristna i den årliga World Watch List. Det är svårt att hitta tillräckligt starka ord för att göra rättvisa åt rapportens innehåll. Situationen är mycket, mycket allvarlig. Nivån av förtryck är historiskt hög, och har dessutom ökat väsentligt under förra året, visar World Watch List 2016. (För mer djupgående info om den vetenskapliga metod som Open Doors forskningsavdelning använt, se här.)

Från många av världens länder hörs nu ropet från utsatta människor. De ropar på hjälp och stöd mot förtryck, våld och ständig skräck. Ska omvärlden än en gång ta på sig den kollektiva skulden att stänga sina ögon och öron? Eller ska världens opinionsbildare och ledare till slut välja att resa sig till ett verkligt försvar för världens mest utsatta grupp – de kristna?

Det sekulariserade Sverige och Europa har under decennier byggt in en besynnerlig grundhållning inför den förföljelse som World Watch List beskriver. Dessa övergrepp mot de mänskliga rättigheterna stämmer inte med den västerländskt sekulära verklighetsbilden där kristendomen betraktas som en representant för överheten, och då går man den enkla vägen och lägger locket på. Av rädsla för att framstå som främlingsfientliga väljer offentliga företrädare att inte ta upp den fruktansvärda förföljelse som till allra största delen utövas med islamistiska förtecken. Men verkligheten står nu att läsa, svart på vitt. Och med den vetskapen kommer också ett ansvar.

Den hetaste diskussionen i Sverige just nu handlar om sexuellt ofredande i det offentliga rummet. Markeringarna är tydliga: De här brotten måste upp till ytan! Hur har samhället kunnat förtiga detta? Sammanhanget rymmer också en bitter ironi. Framför samma scen i Kungsträdgården där festivalen We are Sthlm utspelats med omfattande sexuella ofredanden har även Jesusmanifestationen genomförts under flera år, med som mest 25 000 deltagare. Helt utan ofredanden och våldsyttringar, kan tilläggas. Likafullt återkommer gång på gång samma argument bland tyckareliten: Det är i religionen som problemen finns, det är den som utgör de farliga strukturerna. Men verkligheten talar ett radikalt annorlunda språk. Det är inte religion i sig som är hotet, utan i förtryckande extremism. I ett globalt perspektiv är kristendomen inte en röst från överheten. Kristendomen är en underifrånrörelse som är världens klart mest förtryckta, i nio länder på en nivå som i årets rapport beskrivs som ”extrem”.

I ljuset av World Watch List är det hög tid att lyfta på locket och säga att här pågår något fruktansvärt. Enstaka ofredanden är allvarligt nog, men här har vi en situation där miljontals människor utsätts för kontinuerligt förtryck och våld. Kära västvärld, nu räcker det med ihjältigande. Ropet från de förtryckta har nått oss. Vilket blir vårt gensvar?

Ett år efter skolflickornas bortrövande – finns det någon synd?

| 14 april, 2015

Idag är det ett år sedan 276 kristna skolflickor rövades bort av den muslimska terrororganisationen Boko Haram i Nigeria. En helt vanlig dag vändes i total förtvivlan för flickor och för anhöriga. Det är svårt för oss utomstående att föreställa oss den konstanta mardröm en förälder måste känna över det öde som drabbat deras döttrar. Ingen möjlighet att avsluta sorgen, bara en ständigt pågående ångest och undran över vad som hänt ens barn.

Många över världen har ropat på åtgärder för att få hem flickorna, men den bistra sanningen är nog dessvärre att insatsen betraktats som för stor för både regering och omvärld, och de har därför avstått från den massiva operation som krävs för att krossa Boko Haram och föra hem flickorna. Det troligaste är att dessa oskyldiga flickor utsatts för tvångskonvertering, med allt vad det innebär – alternativt ond, bråd död.

Amnesty har idag presenterat en rapport om Boko Harams härjningar i Nigeria under det senaste året. Rapporten bygger på vittnesmål från dem som lyckats fly. Inehållet är nästan outhärdligt att läsa. Det handlar om kidnappningar av flickor och kvinnor, tvångsäktenskap, slaveri, systematiska våldtäkter och bestialiskt dödande av barn och vuxna.

Boko Haram betyder ”Västerländsk utbildning är synd.” I vårt land som levt i fred i 200 år höjs tvärtom röster från det motsatta diket som förkunnar: ”Det finns ingen synd.” Båda dessa röster är falska. Båda rösterna river undan sanningen om verkliga moraliska värden. För om inga sådana värden finns är allt tillåtet – även Boko Harams härjningar.

Amnestyrapporten citerar en Boko Haram-krigare som frankt deklarerar: ”Vårt uppdrag är att skjuta, slakta och döda.” Känns inte den formuleringen märkligt bekant på något sätt? Nigerias kristna kämpar varje dag för att härda ut i förföljelsen och stå fasta i tron på Honom som bemötte dödens kultur med en motsatt, och förklarade: ”Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd.”

Där ligger hela skillnaden. När ondskans krafter gör allt för att sprida död och förstörelse har vi som omvärld ett helt annat uppdrag – att verka för livet, känna med våra lidande medmänniskor, och ge dem vårt helgjutna stöd.