Tagg: pride

Stockholm Pride och alla människors lika värde

| 29 juni, 2016

Ebba Busch Thor ska gå i Stockholms pridetåg i sommar. För Aftonbladets reporter motiverar hon beslutet med orden: ”Jag gör det just för att stå upp för frihet, för alla människors lika värde, och för att alla ska kunna se att det finns en möjlighet att bygga ett gott liv här.”

Det finns mycket som man kan säga om detta, och mycket har redan blivit sagt – både i Världen idag och i andra tidningar. Men här och nu vill jag kommentera det som jag uppfattar som Busch Thors huvudmotivering, nämligen att stå upp för ”alla människors lika värde”.

Det är ju ytterst få människor som har någonting emot denna motivering som sådan. Särskilt för mig som kristen är det självklart att alla människor – oavsett kön, religion, sexuell läggning eller vad det nu är som skiljer oss åt – har samma okränkbara värde.

Frågan från min horisont är snarare om det verkligen är detta som Stockholm Pride borde förknippas med. Ett besök på hemsidan visar på ett ganska varierat utbud. Årets huvudfråga är ”Vem bestämmer?”, och här vill man aktualisera alltifrån ”Vem bestämmer i sängen?” till ”Vem bestämmer i samhället?” Man slår också ett slag för queertänkandets betoning av vars och ens rätt till självidentifiering med frågor som ”Vem könsbestämmer dig?” och ”Vad kan vi göra för att kunna ta plats allihop, på våra villkor?” Kanske en första ledtråd till vad man lägger in i det som KD:s partiordförande säger sig vilja manifestera?

På en annan del av sidan presenterar man det så kallade Kinkykvarteret som på ett särskilt sätt är ”ägnat åt fetisch/BDSM/läder-scenen” och som ska vara en ”arena att mötas, leka, diskutera, umgås, synas och ta plats”. Även här ges en definition av hur man från Pridefestivalen vill definiera sin syn på frihet och alla människors lika värde: ”Lämna dina rädslor och fördommar [sic] i entrén, och kom ihåg den gyllene regeln: ’YKINMKBYKIOK’ (Your kink is not my kink but your kink is OK). Respekt och kärlek är två av våra ledord.”

Nu har visserligen Busch Thor sagt att det inte är den här typen av inslag som hon vill promota med sitt deltagande i Stockholm Pride. Men eftersom det hon vill manifestera är just det som dessa inslag presenteras som ett uttryck för, blir det ändå ganska svårt att skilja de olika begreppsvärldarna åt. Jag menar, om ”frihet och alla människors lika värde” enligt Pridefestivalen kan beskrivas som ”Your kink is not my kink but your kink is OK”, hur ska vi som betraktare utifrån kunna veta att just Busch Thor, som går i samma parad som BDSM-folket, håller sig med en annan definition av dessa begrepp – om hon nu gör det? (BDSM står för Bondage & disciplin, Dominance & underkastelse samt Sadism & Masochism.)

Just relationen mellan hbtq-rörelsens krav och alla människors lika värde har för övrigt visat sig vara en svår nöt att knäcka, eftersom retoriken och verkligheten så ofta befinner sig på olika planeter. Bara för några veckor sedan kom till exempel ett domsutslag från Europeiska människorättsdomstolen som slog fast att det inte är diskriminering om en stat nekar par av samma kön att ingå äktenskap – något som annars brukar hävdas inte minst i samband med Pridefestivalerna.

Diskriminering föreligger bara när två sakligt sett likadana situationer får olika bemötande på grunder som inte kan bedömas som legitima. Och så är alltså inte fallet i exempelvis synen på äktenskapet. Om vi nu ska lita på den Europeiska människorättsdomstolen – och de borde ju trots allt ha koll. ”Frihet och alla människors lika värde” är helt enkelt inte detsamma som att alla tänkbara livsstilar och familjekonstellationer måste få samhällets aktiva stöd.

Summa summarum:

1) Det sätt som Stockholm Pride definierar, och propagerar för, frihet och alla människors lika värde saknar på väsentliga punkter stöd i internationell rätt.

2) När Ebba Busch Thor trots detta väljer att manifestera dessa värden genom att delta i Stockholm Pride, legitimerar hon ett synsätt som vare sig Europeiska människorättsdomstolen eller hennes eget parti ansluter sig till.

3) Problemet i samhället i stort är inte generellt att människor ifrågasätter ”frihet och alla människors lika värde” – även om det självklart finns tragiska undantag från detta. Den spänning som Stockholm Pride aktualiserar kan därför snarast beskrivas som att en betydande grupp – och säkerligen majoriteten av KD:s sympatisörer – inte köper hbtq-rörelsens definitioner av dessa och liknande begrepp. Frågan är då varför Ebba Busch Thor trots detta väljer att ta ställning för den senare?

Logiska kullerbyttor inom hbtq-rörelsen

| 16 juni, 2015

I helgen har det varit pridefestival i Göteborg. På hemsidan beskriver man sig som ”en gratis kulturfestival som skapar trygga mötesplatser för hbtq-personer och som lyfter upp normkritik och hbtq-personers livssituation genom konst och kultur”. Inga konstigheter där – det är ju dessa saker som ett dylikt arrangemang är till för.

Mer oroande är det med en del andra formuleringar. Under söndagen inbjöd man exempelvis till den stora prideparaden ”där vi tillsammans manifesterar för alla människors lika värde”. Och redan här börjar det ju slira en del i begreppen. I alla fall för mig är det svårt att undgå känslan av att man från arrangörernas sida menar att man inte står för alla människors lika värde om man – för att nu leka med tanken – inte skulle anse att festivalens agenda av normkritik är något helt och hållet önskvärt. Att ”alla människors lika värde” alltså har blivit synonymt med att ”inte ha några synpunkter på någon annan människas livsval”. Så länge det hela är lagligt, förstås.

Det krävs dock inte särskilt mycket tankemöda innan man inser att detta är en ohållbar definition. Alla människors lika värde kan nämligen inte göras beroende av att vi faktiskt håller med varandra i allt vi säger eller gör. Snarare är det väl så att man traditionellt har hävdat att vårt värde som människor är oberoende av vad vi tycker om varandras livsval.

Just hbtq-frågorna tycks dock ha blivit en tummelplats för logiska kullerbyttor. Dagen innan den aktuella pridefestivalen kunde man till exempel läsa i GöteborgsPosten att Hagahusets förskola arrangerade sin egen parad, där barnen från alla de sex klasserna viftade med regnbågsflaggor och skanderade: ”Vem får man älska? Vem man vill!”

Och det är klart: om man med detta menar att man kan älska vem som helst är det ju ett ganska okontroversiellt påstående. Om man däremot anlägger ett moraliskt perspektiv på frågan är barnens slagord rent nonsens. Även arrangörerna borde exempelvis hålla med mig om att det inte är OK att leva ut denna kärlek om den skulle råka rikta sig mot grannens fru, mot mitt syskon eller mot mina egna barn. Så som slagorden nu var formulerade måste vi alltså konstatera att barnen skanderade en lögn.

Och kullerbyttorna tar inte slut där. Förskolechefen låter nämligen meddela följande: ”Vi säger inte kille eller tjej, vi har istället ett fokus på människan. Barn är förnuftiga. De tycker att det är självklart att alla är lika värda.”

Här säger jag bara: hoppsan! Ska detta alltså uppfattas som att vi inte heller är lika mycket värda om vi envisas med att betrakta varandra som killar och tjejer, män och kvinnor? Att alla skillnader mellan människor i praktiken gör oss olika mycket värda? Då förstår man ju varför det i dag råder en sådan hysteri kring detta med könet som en (negativ) social konstruktion. Om vi inte är lika anses vi helt enkelt inte kunna vara jämlika!

Nej, hörrni. Jag respekterar verkligen alla människors rätt att uttrycka sina åsikter, till exempel i form av en pridefestival. Men ovanstående exempel på intellektuell ohederlighet är inte värdigt ett så kallat upplyst samhälle. ”Jag tror att vi måste våga utmana barnen, så att de själva kommer att kunna ifrågasätta normer i framtiden”, säger förskolechefen. ”De är ju vår framtid.” Just därför är det väl dumt att indoktrinera dem i tankebanor som vare sig går att praktisera eller få ihop logiskt?