Tagg: kristdemokraterna

Stockholm Pride och alla människors lika värde

| 29 juni, 2016

Ebba Busch Thor ska gå i Stockholms pridetåg i sommar. För Aftonbladets reporter motiverar hon beslutet med orden: ”Jag gör det just för att stå upp för frihet, för alla människors lika värde, och för att alla ska kunna se att det finns en möjlighet att bygga ett gott liv här.”

Det finns mycket som man kan säga om detta, och mycket har redan blivit sagt – både i Världen idag och i andra tidningar. Men här och nu vill jag kommentera det som jag uppfattar som Busch Thors huvudmotivering, nämligen att stå upp för ”alla människors lika värde”.

Det är ju ytterst få människor som har någonting emot denna motivering som sådan. Särskilt för mig som kristen är det självklart att alla människor – oavsett kön, religion, sexuell läggning eller vad det nu är som skiljer oss åt – har samma okränkbara värde.

Frågan från min horisont är snarare om det verkligen är detta som Stockholm Pride borde förknippas med. Ett besök på hemsidan visar på ett ganska varierat utbud. Årets huvudfråga är ”Vem bestämmer?”, och här vill man aktualisera alltifrån ”Vem bestämmer i sängen?” till ”Vem bestämmer i samhället?” Man slår också ett slag för queertänkandets betoning av vars och ens rätt till självidentifiering med frågor som ”Vem könsbestämmer dig?” och ”Vad kan vi göra för att kunna ta plats allihop, på våra villkor?” Kanske en första ledtråd till vad man lägger in i det som KD:s partiordförande säger sig vilja manifestera?

På en annan del av sidan presenterar man det så kallade Kinkykvarteret som på ett särskilt sätt är ”ägnat åt fetisch/BDSM/läder-scenen” och som ska vara en ”arena att mötas, leka, diskutera, umgås, synas och ta plats”. Även här ges en definition av hur man från Pridefestivalen vill definiera sin syn på frihet och alla människors lika värde: ”Lämna dina rädslor och fördommar [sic] i entrén, och kom ihåg den gyllene regeln: ’YKINMKBYKIOK’ (Your kink is not my kink but your kink is OK). Respekt och kärlek är två av våra ledord.”

Nu har visserligen Busch Thor sagt att det inte är den här typen av inslag som hon vill promota med sitt deltagande i Stockholm Pride. Men eftersom det hon vill manifestera är just det som dessa inslag presenteras som ett uttryck för, blir det ändå ganska svårt att skilja de olika begreppsvärldarna åt. Jag menar, om ”frihet och alla människors lika värde” enligt Pridefestivalen kan beskrivas som ”Your kink is not my kink but your kink is OK”, hur ska vi som betraktare utifrån kunna veta att just Busch Thor, som går i samma parad som BDSM-folket, håller sig med en annan definition av dessa begrepp – om hon nu gör det? (BDSM står för Bondage & disciplin, Dominance & underkastelse samt Sadism & Masochism.)

Just relationen mellan hbtq-rörelsens krav och alla människors lika värde har för övrigt visat sig vara en svår nöt att knäcka, eftersom retoriken och verkligheten så ofta befinner sig på olika planeter. Bara för några veckor sedan kom till exempel ett domsutslag från Europeiska människorättsdomstolen som slog fast att det inte är diskriminering om en stat nekar par av samma kön att ingå äktenskap – något som annars brukar hävdas inte minst i samband med Pridefestivalerna.

Diskriminering föreligger bara när två sakligt sett likadana situationer får olika bemötande på grunder som inte kan bedömas som legitima. Och så är alltså inte fallet i exempelvis synen på äktenskapet. Om vi nu ska lita på den Europeiska människorättsdomstolen – och de borde ju trots allt ha koll. ”Frihet och alla människors lika värde” är helt enkelt inte detsamma som att alla tänkbara livsstilar och familjekonstellationer måste få samhällets aktiva stöd.

Summa summarum:

1) Det sätt som Stockholm Pride definierar, och propagerar för, frihet och alla människors lika värde saknar på väsentliga punkter stöd i internationell rätt.

2) När Ebba Busch Thor trots detta väljer att manifestera dessa värden genom att delta i Stockholm Pride, legitimerar hon ett synsätt som vare sig Europeiska människorättsdomstolen eller hennes eget parti ansluter sig till.

3) Problemet i samhället i stort är inte generellt att människor ifrågasätter ”frihet och alla människors lika värde” – även om det självklart finns tragiska undantag från detta. Den spänning som Stockholm Pride aktualiserar kan därför snarast beskrivas som att en betydande grupp – och säkerligen majoriteten av KD:s sympatisörer – inte köper hbtq-rörelsens definitioner av dessa och liknande begrepp. Frågan är då varför Ebba Busch Thor trots detta väljer att ta ställning för den senare?

Kejsaren var naken och dog

| 11 oktober, 2015

En av mina facebookvänner jämförde utvecklingen för decemberöverenskommelsen, ofta kallad DÖ, med den gamla HC Andersen-sagan om Kejsarens nya kläder. En mycket träffsäker jämförelse. Sagans syfte är att avslöja myter och lögner kring makt och ansvar när folkets ledare försöker föra sina undersåtar bakom ljuset. ”Kejsaren är ju naken” är devisen. Det krävdes att den minste i Alliansens syskonskara skulle se och säga det som så många andra redan sett och insett. DÖ hade spelat ut sig själv, blivit kontraproduktiv som politiskt verktyg för stabilitet. Dessutom växte en vrede och insikt hos medborgarna att demokratin bara blev ett kort i ett ovärdigt maktspel.

Inget av det man hoppades på med DÖ blev som man hade hoppats. Regeringen Löfven skulle ges arbetsro baserad på en matematik i mandat som gällde vid valet 2014. Detsamma skulle gälla för en annan delmajoritet om Alliansen vinner 2018. Dessutom lade man till fyra år, till 2022, för att kanske kunna schackra ytterligare med en av parlamentarismens grundbultar; lagstiftarnas skyldighet att stå för sina åsikter och med dem forma politisk stabilitet. Alliansen skulle dessutom med DÖ, både ge sig själv betänketid och kunna hålla samman.

Men inget blev som man hade tänkt. Den nya regeringen visade sig vara historiskt svag, okunnig och tafflig. Vill man vara hygglig kan man säga att en ren S-regering kanske kunnat inge ett större förtroende än det förtroendesänke som Romson, Fridolin och Kaplan utgör för både för regeringen och landet. Miljöpartiet har snart halverat sitt valresultat i opinionsmätningarna. Statsminister Stefan Löfven är också en total besvikelse, både som statsminister och ledare. Handlingsförlamning, svarsbrist, undanglidning och okunskap är några ord som dyker upp i analysen av statsministern. Även Löfven kan med fog ses som en ”naken kejsare”.  

DÖ skulle dessutom åstadkomma en rågång mot SD. Det ville både Alliansen och Löfven. De misslyckades totalt, om man mäter resultatet i opinionssiffror. Den pakt som skulle hålla SD på mattan resulterade i stället i att var fjärde svensk i förra veckan skulle ha röstat på SD om det varit val då, enligt vissa mätningar. Fiasko alltså för DÖ som bromskloss för SD.

Men det viktigaste i kritiken mot DÖ är det obehag som allt fler känt med DÖ som ett manipulationsinstrument att användas över huvudet på medborgarna/väljarna. DÖ föddes fram ur en mörk garderob och presenterades som räddningen av demokrati och parlamentarism i Sverige. Ingen av partiledarna, vid den presskonferens som presenterade DÖ, hade förankrat överenskommelsen i sina partiers medlemsvalda instanser. Det var därför KD:s riksting i helgen förkastade hela överenskommelsen. ”När medlemmarna själva får välja”, för att travestera en känd reklamslogan för kattfoder, verkar ha legat i luften. Katter är mycket smarta djur.

Rikstinget befriade helt uppenbart också de övriga allianspartierna från den kvarnsten som sedan december hängt runt deras hals. Det tog mindre än en timma efter KD-beslutet, så var DÖ historia. Det var fascinerande att se lättnaden hos moderatledaren Anna Kinberg Batra, när hon bekräftade dödsfallet.

Den nya politiska situationen innebär inte alls att landet försätts i kaos. Att Löfven och Damberg gråter allt större krokodiltårar hör till i en för dem förvirrad situation. Tvärtom finns det nu en chans för statsministern och S att visa om de menar allvar med samarbete. Hittills har samarbete för dem varit att låta Jonas Sjöstedt styra landet. Med den accelererande internationella kris Sverige nu är mitt i krävs samarbete och respekt för varandra. Inte tafflighet och tältläger för flyktingar på skåneslätten.

Alliansen torde inte fälla regeringen i höstens budgetomröstning, men KD:s modiga beslut att låta DÖ utgå, kommer att öppna för nya möjligheter i svensk politik. Vad som nu är viktigt för Alliansen är att inte partivis låta sig lockas med i inviter från Löfven. Regeringen har en gemensam motpart. Det är Alliansen. Nu är det upp till samma partier som skapade DÖ att leva upp till ett konstruktivt ledarskap och långsiktiga lösningar för ett land i kris.