Tagg: bibeltolkning

Gardell ger förvrängd bild av kristen tro

| 22 april, 2015

Förra veckan skrev Jonas Gardell en kulturkrönika i Expressen. Det är en text som inte bör få stå oemotsagd. Inte främst för vad Gardell säger om homosexualitet. Vi är nog många – både i och utanför kyrkan – som har bemött våra homosexuella vänner på ett alltför valhänt sätt. Men för vad han säger om kristen tro. Den form av kristendom som en majoritet av alla kristna i vår värld omfattar, och som betraktar äktenskapet mellan man och kvinna som något heligt.

Jonas Gardell är en omvittnat skicklig kommunikatör. Men vi som läser hans texter med lite andra glasögon än den svenska majoritetskulturens upplever honom också som en manipulatör. Detta för att han utan hämningar blandar upp sina argument med känslomässiga anklagelser såväl som vinklade och selektiva verklighetsbeskrivningar.

Ta till exempel detta med lagarna i Gamla testamentet. Jag har aldrig träffat en kristen som bygger sin syn på homosexualitet på dessa, av det enkla skälet att vi som Jesustroende inte är bundna av dessa lagar. Däremot är vi många som vill hålla fast vid Nya testamentets undervisning. Här nämner Gardell Jesus förbud mot skilsmässa. Men vad han inte nämner är att både Jesus och Paulus på andra ställen pekar på situationer då en skilsmässa trots allt är motiverad. Till exempel i händelse av otrohet.

Vidare talar Gardell om en kyrka som är ”besatt av homosexualitet”. Jag har själv varit kristen i snart 40 år, och aldrig stött på någon sådan kyrka. Däremot lever jag i ett sekulariserat och översexualiserat samhälle, där jag hela tiden matas med propaganda för just homosexualitet. Orsaken att detta har blivit en konfliktyta är alltså inte de troendes ”besättelse” – utan vår ovilja att låta oss påtvingas en hållning som vi inte kan motivera utifrån vår heliga skrift.

I grunden är det också så att majoriteten inom den globala kyrkan inte är ”mot homosexualitet”. I de allra flesta fall är den i stället ”för äktenskapet”. Redan i Bibelns skapelseberättelse beskrivs föreningen mellan mannen och kvinnan i äktenskapet som välsignad av Gud, både för att den är nödvändig för släktets fortbestånd och för att den uttrycker en skapelsegiven komplementaritet mellan könen. Paulus skriver därtill att äktenskapet åskådliggör gemenskapen mellan Kristus och kyrkan. För katolikerna är äktenskapet ett sakrament.

När Sverige kristnades var det denna syn på äktenskapet som kom att prägla det svenska samhället. Ett viktigt krav från kyrkans sida var också att båda makarna skulle samtycka till äktenskapets ingående. Därtill verkade man för en höjning av äktenskapsåldern. I andra delar av världen är Bibelns äktenskapssyn ett viktigt argument i kampen mot polygami. Det finns alltså skäl för varför huvuddelen av kyrkan väljer att hålla fast vid den traditionella ordningen.

Gardell liknar oss som tror på en klassisk äktenskapsyn vid IS-krigare. Det är en djupt kränkande bild. I detta nu är det mängder av kristna som mördas, våldtas eller fördrivs av just IS. En överväldigande majoritet av dessa delar också ovanstående synsätt på äktenskapet. Varför polarisera debatten på detta sätt?

Gardell må vara teologie hedersdoktor. Men vi är fler i det här landet som är teologer – och som har en radikalt annorlunda syn på bibelordet än Gardell. Att han tar i från tårna i sitt angrepp mot en klassisk kristen teologi gör inte hans argumentation tyngre. Snarare förgiftar den ett samtalsklimat som vi alla skulle vinna på att vårda.

Vad Martin Modéus egentligen säger

| 14 april, 2015

Det samtal om bibeltolkning och bibelsyn som under lång tid har förts inom de kristna kyrkorna har de senaste dagarna flyttat in också i rikspressen. Inte helt oväntat är det synen på homosexualitet som har hamnat i fokus. Vi är förstås många som skulle önska att man hellre hade talat om något mer centralt, men nu väljer vi ju inte den tid vi lever i och då är det dessvärre bara att gilla läget. Frågor som har med sex, relationer och äktenskap är ju också mycket viktiga – både för samhället i stort och för de individer som berörs av frågorna.

I måndags skrev biskop Martin Modéus ett inlägg på SvD Opinion där han gick till hårt angrepp mot 22 pingstpastorer som i fredags yttrade sig i dessa frågor i Dagen. Som präst och biskop har Modéus många förtjänster, och hans insändare innehåller gott om fina formuleringar om den kristna trons kärleksbudskap. Men bortom detta – vad är det egentligen som en av Svenska kyrkans främsta företrädare säger? Låt mig ge några exempel på vad jag själv menar är djupt problematiskt – för att inte säga ohederligt – i hans resonemang:

Det första är att Modéus talar om kärlek på ett sätt som gör att gränserna mellan Guds kärlek till oss, vår kärlek till Gud, vår kärlek till oss själva, till andra och till Guds skapelse och därtill vår erotiska kärlek flyter in i varandra. När han sedan drar ihop säcken med uttalandet att ”All kärlek kommer från Gud” blir det därför väldigt förvirrande. Att förmågan att älska kommer från Gud är ju uppenbart. Men menar verkligen biskopen att alla uttryck för denna kärlek är välsignade av Gud? Detta är i så fall något helt annat än den kristna kyrkan har lärt genom århundradena! Det finns också mängder av bibelord som tydligt talar om motsatsen.

Modéus har dock en lösning även på detta. Han skriver: ”för att förstå Bibelns budskap måste vi utgå från en helhetsuppfattning av kärleksbudskapet.” Här skulle jag gärna vilja ha kapitel och vers till stöd för biskopens tes. Olika kristna traditioner lyfter ju fram olika tolkningsnycklar till det bibliska dramat. Vissa lyfter fram Guds rike, andra förbundstanken, ytterligare några rättfärdiggörelse genom tro. I den mån Modéus har rätt i att det i själva verket är ”kärleksbudskapet” som är Bibelns centrum menar jag att detta behöver definieras utifrån Jesu offerdöd och lydnad för sin himmelske Fader (se Joh 15:10–14; Fil 2:5–8; 1 Joh 4:10 m fl). Men i motsats till detta skriver biskopen att vi kan strunta i de delar av Bibelns undervisning som inte rimmar med den kärleksvision som ”motiverar … oss att tänka inkluderande om mänsklig kärlek”. Värt att notera är att synden och människans uppror mot Gud över huvud taget inte nämns i Modéus text. Snarare ges intrycket att Guds kärlek är en enda stor bekräftelse av oss människor – oavsett hur vi väljer att leva våra liv.

Slutligen säger Modéus att ”kyrkan vaknat” i och med att man numera står ”på kärlekens sida”, konkret uttryckt genom att man har bejakat den könsneutrala äktenskapslagen. Med ”kyrkan” får man då förutsätta att han menar Svenska kyrkan, och även här visar sig ett djupt problematiskt synsätt på andra troende. Vad biskopen säger är ju i praktiken följande: Den katolska kyrkan har vare sig förstått Bibelns centrum eller definition av kärlek. Den ortodoxa kyrkofamiljen har vare sig förstått Bibelns centrum eller definition av kärlek. Den pingstkarismatiska rörelsen har vare sig förstått Bibelns centrum eller definition av kärlek. De flesta lutherska kyrkor runtom i världen har vare sig förstått Bibelns centrum eller definition av kärlek. Och så vidare.

Man kan kalla detta för mycket. Men i motsats till vad Modéus säkert skulle försäkra kan det knappast kallas vare sig kärleksfullt, ödmjukt eller med sanningen överensstämmande. Själv skulle jag – med sorg i hjärtat – kalla det för ett svek mot evangeliet.